You are here

Ramdirektivet om arbetsmiljö

EU:s ramdirektiv om arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (direktiv 89/391/EEG) som antogs 1989 var en viktig milstolpe när det gäller att förbättra arbetsmiljön. Direktivet innehåller minimikrav för säkerhet och hälsa i hela EU, men medlemsstaterna kan behålla eller införa strängare bestämmelser.

Direktiv 89/391 – ramdirektivet om arbetsmiljö
av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet.

En del bestämmelser i ramdirektivet innebar betydande förändringar 1989, bland annat följande:

  • Begreppet "arbetsmiljö" fastställdes i enlighet med Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention 155, med en modern inställning som innebär att hänsyn tas både till teknisk säkerhet och allmänt förebyggande av ohälsa.
  • Syftet med direktivet var att skapa ett lika gott skydd för säkerhet och hälsa för alla arbetstagare (de enda undantagen är hemarbetande och personer med vissa offentliga och militära befattningar).
  • Direktivet tvingar arbetsgivarna att vidta lämpliga förebyggande åtgärder för att göra arbetet säkrare och hälsosammare.
  • Genom direktivet infördes den centrala principen om riskvärdering, och dess huvudsakliga beståndsdelar definierades (till exempel identifiering av risker, arbetstagardeltagande, införande av lämpliga åtgärder för att eliminera faror vid källan, dokumentering och periodiskt återkommande förnyade bedömningar av risker på arbetsplatserna).
  • Den nya skyldigheten att vidta förebyggande åtgärder är en implicit betoning av vikten av att ge arbetsmiljöarbetet nya former och göra det till en del av de allmänna administrativa processerna i företagen.

Ramdirektivet skulle införlivas med den nationella lagstiftningen före 1992 års utgång. Hur de nationella rättssystemen i medlemsstaterna påverkades av införlivandet varierade. I en del medlemsstater fick ramdirektivet omfattande rättsliga konsekvenser eftersom den nationella lagstiftningen var bristfällig, i andra behövde inga större förändringar göras.

2004 utfärdade Europeiska kommissionen ett meddelande (KOM (2004) 62) om den praktiska tillämpningen av bestämmelserna i direktiven om hälsa och säkerhet i arbetet 89/391/EEG (ramdirektiv), 89/654/EEG (arbetsplatser), 89/655/EEG (arbetsutrustning), 89/656/EEG (personlig skyddsutrustning), 90/269/EEG (manuell hantering av laster) och 90/270/EEG (bildskärmsutrustning). Enligt detta meddelande fanns det belägg för att EU-lagstiftningen haft en positiv inverkan på de nationella arbetsmiljöstandarderna, både i form av nationell genomförandelagstiftning och sett till den praktiska tillämpningen i företag och institutioner inom den offentliga sektorn.

Generellt sett drog man i rapporten slutsatsen att EU-lagstiftningen hade bidragit till att skapa en kultur av förebyggande i Europeiska unionen, samt till att rationalisera och förenkla den nationella lagstiftningen. Samtidigt framhöll man dock olika brister i tillämpningen av lagstiftningen som gjorde att dess fulla potential inte kunde uppnås. Man konstaterade också att överträdelseförfaranden hade inletts i några fall.